SUCH NUCH FINUCH NV-80 PARADORES SHAZAM BUFF YANKEE
(AMUCH NUCH Artru La Tokas Red Hot - INT NORD UCH Paradores Jasmine Buff Yankee)

1978-05-12 – 1989-10-19
HD ua

Redan tidigt hade matte visat intresse för rasen,och nämnde det för amrisuppfödaren Siv Lundgren, kennel Sibeja.
 Men, ett problem; HUSSE. Han tyckte nämligen att amerikansk cockerspaniel såg ut som gamla engelska
domare i sin peruker. Aldrig en sådan i vårt hus……Så föddes en kull efter Sizzel och Jasmine.

Sivan tänkte till: vägen till mannens hjärta går ofta genom magen. Fram med goda sockerkaksreceptet
och en signal till blivande amrisägare. "Vill ni komma över på en fika"?
 kvittrade den illmariga uppfödaren. Sagt och gjort, över en kopp kaffe med jätte-god sockerkaka skulle då
valpkullen beses. Visst, dom var jättesöta, vilka valpar är inte det????

Ett besök blev flera under 8 veckor, med eller utan sockerkaka. Nästa problem, HAN eller ingen.
Den som vann mattes hjärta var planerad att flytta söderut. Operation övertalning av uppfödaren ,
 tre besök senare blev Shazam vår, fyra besök senare fanns han i vår soffa o säng…….

Redan då började hans många resor i den nordiska världen. Andra dagen i det nya hemmet fick den kavata lille herr´n
 packa o fara på semester till Värmland. Där upplevde han sin första brutala hårda/mjuka verklighet.
 Eftersom det bara var matte som gällde, höll det på att sluta med en förskräckelse när en solstol gav upp sin funktion
och blev en solmatta även en förvånad och ilsken liten amrisvalp. Matte i all ära, men inte över honom.

Sommaren övergick till höst och Sivan tyckte naturligtvis att Shazam var den sötaste lilla valp som hon fått fram!!!!
 Kanske en liten valputställning? Skansen kanske? NEJ, kanske ja. Ok, husse åkte med den "vackra valpen"
till andra underliga djur på Skansen, och se: Shazam BIM, i pris en ynklig liten plastbricka,
men husse lycklig och otroligt stolt.

Sedan var det intresset väckt, Sivan ställde upp som handler, för inte vågade sig matte in i ringen med
risk att göra bort både hund o sig själv.

Redan som liten "sudd" visade han sin särställning gentemot familjens övriga fyrbenta, golden och schäfrar,
 han såg dom överhuvudtaget inte, egotrippad som han var , existerade bara han och ingen annan, så var han hela livet.
Men, det är ju inte alla förunnat att hålla sig med två uppfödare, dels Sivan som han föddes hos,
 och Irene Nyman som då ägde mamman.

Hösten 1979 var det dags att debutera i Norge, naturligtvis var det återigen Sivan som sådde fröet.
 Om ditresan blev något besvärlig, blev hemresan desto lättare.
Två nybakade NORSKA CHAMPION, bror och syster, Paradores Nadia.

Efter en hel del framgångar tyckte matte att hon trots allt ville prova att själv visa sin hund.
Debuten skedde tillsammans på SSRK:s underbara Skoklosterutställning 1980, tredje CERTET,
det första för matte någonsin, glädje och tårar.

1979-1980 var det händelserikt, då visade han framtassarna på utställningarna med bl.a. BIS, 2 ökl vilstspår. gk akl sph,
och sist men inte minst klarade jaktprovet med 1 Hp, klassvinnare, och därmed SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION.

Seger i Finland som gav NORDUCH samt BIG-2 (Den engelska domaren R-M James dömde gruppen och några år
efteråt var vi till SKK Malmö för samma domare, åter CACIB BIR BIG-2. Han frågade efter bedömningen om
det var samma hund han placerat i Finland. Det kändes helt OTROLIGT att denna man som dömde/såg
 så många hundar runt om i världen KOM IHÅG VÅRAN "LILLA SUDD".
 MEN, denna HUND hade en otrolig utstrålning i ringen.

Trots flera resor till Norge igen, fick vi aldrig norskt CACIB som saknades för INTERNATIONELL CHAMPION

Fragment som dyker upp från minnet är tex. när Shazam vid träning av vattenapportering dyker under vattnet efter
 fågeln (som var lite väl använd = dålig och sjönk), eller när husse "tappade" levande fasan
 i bilen, och Shazam markerade lugnt och stilla fågeln vid bromspedalen (detta till trots att han var ganska het på fågel).
Hade även en stor passion för mjuka pipdjur, även kallade "bubbar" men inte vilka som helst
Dom skulle pipa på ett speciellt sätt enligt honom och ej var för hårda. Ett år på Stockholmsmässan skulle
vi efter utställningen inhandla en ny "bubbe" Klart att han själv skulle välja; en stor korg fylld
av diverse pipdjur, vi lyfter upp honom och han rotar runt med nos och tassar i korgen tills han finner
den han vill ha. Det hände att goda vänner köpte "bubbar" åt honom, men som i hans tycke och smak
varit fel, så de har ganska snart åkt i soporna, men rätt "bubbe" höll…………..

Den sista utställningen blev i Köping-83 där han blev BIR. Klipptes sedan ner och var med på praktisk
 morkullejakt, startade även i ökl på jaktprov där det bästa resultatet blev en 3:a,
 sista gången han startade var han 9,5 år !

Maj-88 blev han då 10 år, och då var det dags för veteranklass (på den tiden var det seniorklass 7-10 år,
veteran 10 år – uppåt) Även där gick allt som på räls. Han var med ett antal gånger,
fick sina CK och placeringar i bhkl, bl a 2 bhkl Ultuna för en amerikansk domare som var
 helt lyrisk över hans rörelseschema, trots ålder !!!

Även fina placeringar i stora ringen som BIS veteran Club Show, BIG-2 veteran Stora Sthlm samt
 BIS veteran SKK Visby som meriterade honom att få deltaga i VETERANS OF VETERAN juni 1989
 med tillhörande galamiddag för hussar o mattar.

Att han sedan blev vinnare av VETERANS OF VETERAN
blev en otrolig avslutning på hans långa utställningskarriär.

Ja, det var en UNDERBAR liten herre, full av energi och "egna åsikter".
Att åka på utställningar har han verkligen gillat, ju större ring, ju mer folk desto
härligare har han tyckt det varit. Han var frisk, veterinärbesöken minimala.

Vi två på SSRK Skokloster 1982
BIR för Cathrine Sutton

Tyvärr har ju allt ett slut: - Tårar rann, tankar kom, och alla minnen då han och jag , bara han och jag planerade och filosoferade över kommande utställningar, prov och vardagliga ting.

Minns hur besviken han blev när inte HANS saker packades inför en resa, och hur glad han blev när han fick åka med. Vi två, elva helt otroliga och underbara år fick vi tillsammans, då han lyfte mitt utställningsintresse till nya dimensioner.

MATTE! nu tar vi dom, nu tar vi dom.

Ville ju gärna tro att han var odödlig, men även där bestämde han när det var dags. HAN somnade lugnt och stilla in i sitt hörn av soffan, fortfarande vacker att se på.

Många, många minnen och upplevelser har vi haft tillsammans, men dom är våra.

Det gjorde så ont inom mig, men är ändå så tacksam att just jag fick bli DIN MATTE.

SUCH NUCH VON MEIN HEIM IRISCH COFFEE
(Dreamridge Domineer - De Brightdale SB Promise)

1981 - 1991
ögon ua

Coffee bodde egentligen hos Sickan Beckman, kennel Taiwind som hade köpt henne från Finland.
Till oss kom hon först bara för att jag skulle ställa ut henne några gånger och
starta på jaktprov. Hon fick ganska snart sina tre CERT, jaktprovet klarade hon på första start
med ett första pris. En resa till Moss i Norge gav henne CERT CACIB BIM och därmed
även norska championatet. Hon trivdes så bra hos oss att hon blev kvar.
 Parades 1983 med den röd/vita hanen TRIPLEMINTS MEATLOAF och fick
EARLS PRIDE r/v samt tikarna ELECTRA LIGHT r/v, EAST OF EDEN sv/v samt EX LEE r/v. Vi sparade hanvalpen.

SUCH FIELDWORKS EARLS PRIDE
(Triplemints Meatloaf - SUCH NUCH Von Mein Heim Irisch Coffee)

1983 - 1988
ögon ua

Pride erhöll också sina CERT snabbt och även på sin första start på jaktprov gav det honom meriten för championatet.
9 månader gammal startade han första och sista gången på viltspår, som gav honom ett första pris. Han blev an-
vänd en gång i avel, pappa till två valpar en r/v hane och en sv/v tik. Tyvärr drabbades han av levercirros, och
blev bara drygt 4 år gammal.

7 MÅN

1986

SIBEJAS GEISHA
(AMUCH INTUCH Artru Sundance Pacemaker - Sibejas Chanielle)

1982-1995
ögon ua

Geisha kom som fodervärdstik från Siv Lundgren. Startade 1983 på jaktprov och fick
ett tredje pris. Erhöll 2 x CERT och 2 x BIM, det tredje lyckades vi aldrig få
tyvärr. Sivan hade en kull på henne och själva använde vi Shazam till henne och 1986 föddes;
SMOOKEY YANKEE, PROPHET YANKEE, SUDDEN YANKEE samt tiken CHAMPLAIN YANKEE som vi behöll själva. 
 Geisha flyttade till mina föräldrar och levde ett friskt och gott liv.

FIELDWORKS CHAMPLAIN YANKEE
(NORD UCH NV-80 Paradores Shazam Buff Yankee - Sibejas Geisha)

1986 - 1998
ögon ua

Jessi blev inte så mycket utställd  p.g.a. lite päls, som så många andra bufftikar.
 Fanns när hon var liten, men vid löp försvann en hel del. Hon fick i alla fall några ck.
1991 parades hon med den svarta hanen AMUCH ABSOLUTELY IN FLIGHT
 och fick en svart hanvalp som vi behöll: MEMORY OF MY BEST FRIEND.

FIELDWORKS MEMORY OF MY BEST FRIEND
(AMUCH Absolutely In Flight - Fieldworks Champlain Yankee)

1991 - 1998

Sammy som vi kallade honom var bara så söt som liten.
Sällskap i valplådan hade han av katten IDA som var född en månad tidigare.
 Han svart och hon röd/vit, riktigt gulligt var det. Jessi accepterade helt att
Ida var där och tom diade henne.
 Sammy fick 2 x CERT och 2 x BIR, av någon anledning fick vi aldrig det tredje.....

FIDDLE-STICKS WELL DONE
(DKUCH Darkhavens Eye Witness-Fiddle-Sticks My Own)
uppf. Susanne Söderberg, Kungsbacka

BIS-valp Alunda BK
 

Springer spaniel

RINGLEADERS FIRST CLASS EDITION
(Nobhill Upper Class Delight-Ringleaders For Your Eyes Only)
Uppg. Anders & Anki Berggren, Harbo

1989 - 1999
HD o ögon ua

Hade under ett flertal år funderat på en springer spaniel, men ej kommit till skott.
Då ville jag absolut inte ha en med svans, 1989 innan kuperingsförbudet trädde i kraft bestämde jag mig.
 Våra vänner Anders & Anki Berggren hade då en kull. Så kom då den svart/vita springern ARNE in i
vår hundflock. Han var ett mellanting mellan den amerikanska och den "vanliga" springern....
 Fin var han i alla fall. Han ställdes ut på Tierps BK:s vår och höstutställning och blev BIS på båda.
  Även han blev fullcertad med några BIR/BIM på köpet. Någon start på jaktprov blev det aldrig,
 intresset av att apportera var inte så stort. Kennel Ringleaders använde honom själva i aveln
så idag lever hans barnbarnsbarn vidare.

Ringleaders First Impression Last
en av Arnes döttrar